Thette med familj

Ett helt år har gått sen vi fick våran son...
Våra underbara rasmus som inte mådde så bra när han föddes.
Han togs ut via ett katastrofsnitt så mitt minne av den natten är inte det bästa..

Jag minns tårarna på förlossningen när jag fick veta att ahn skulle ut.. NU!
Jag minns de sista orden i hissen till Uffe innan jag rullas in i operationssalen.
Jag minns tre huvuden i mitt synfält innan dimman kommer...
Jag minns när jag vaknade upp att jag hade en sköterska vid min sida som berättade var jag var.
Jag minns plastgrindar som tas bort från sidan av min säng och sköterskan berättar att jag varit orolig.
Jag minns att läkaren kom fram till mig och berättade att allt gått bra och att jag var mamma till en pojke.
Jag minns att jag frågade efter Uffe.
Jag minns när Uffe kom ner och berättade att vi fått en underbar pojke men att han inte mådde så bra.
Jag minns att han berättade att Rasmus hade svårt att andas själv.
Jag minns när uffe gick och jag vilade en stund.
Jag minns när Uffe och en sköterska kom ner och hämtade mig och jag fick åka rakavägen till Rasmus, liggandes i sängen.
Jag minns Rasmus stora blåa ögon som tittade på mig och mitt hjärta smälte.

Jag älskar min son, och det här är starten i hans liv i bilder;





Jag älskar denna varelse, mer än jag någonsin älskat någon annan.
Jag kan i dag inte se ett liv utan honom och är i dag överlycklig att han valde att kämpa och stanna här hos oss.

I dag är han världens gladaste och underbaraste kille;




Grattis mammas underbara kille!
Tack för att du finns med oss!!