Thette med familj

Jag hatar känslan att jag, som i dag, inte ens orkar med mina barn. Det gör sååå ont att erkänna. 

Jag vet att jag är stark egentligen, och jag älskar verkligen mina barn mest av allt i universum, men jag orkar inte alltid med dem just nu och det får mig verkligen att känna mig svagare än någonsin.

Det är ju inte meningen att man ska  så här och känna så här.

Jag har alltid sett mig själv som ganska stark, men just nu kan jag inte det, just nu kan jag inte ens se framtiden, och det gör mig rädd.

Tanken på att börja jobba igen skrämmer mig som bara den, för jag vet inte ens hur jag ska orka med det.

Tur jag har en läkare som lyssnar på mig och som förlängde min sjukskrivning till slutet av februari.

Just nu tar jag en dag i taget och det är allt jag kan göra, för mer orkar jag inte.

I går gjorde jag inte mycket alls men ändå slutade kvällen med tårar och ångest.

Jag ringde några samtal,jag var hos kuratorn, jag shoppadepresent till lilla A som kom in i den här världen med raketfart i måndags, och jag, Uffe och Emil åkte ut till min bror med sambo för att hälsa på lilla A och för att busa och leka med C.

Alltså inget ansträngande alls, men ändå när vi kom hem så var jag helt slut, sattemig i soffan och kände mig apatisk.

Som tur var tog Uffe tag i matlagningen och Emil kröp upp i soffan hos mig och vi tittade på barnen i Bullerbyn tills kvällsmaten var klar.

Sen kom oro och ångest känslan krypandes. Det här krypandet i kroppen som jag känner och så började trycket i bröstet.

Tog en tablett och la mig i sängen och Uffe kom och höll om mig när han lagt Emil.

När jag berättade hur och vad jag kände så sa han att det är ju skönt att veta att hemma kan jag slappna av och vara mig själv. Jag behöver inte verka glad eller sätta på mig en mask, utan jag tillåter mig själv att sjunka ner och inte trycka undan känslor som jag faktiskt gör när jag går utanför dörren.

För att visa mig svag utåt är inte min starka sida.

Jag vill inte vara svag, egentligen vill jag inte ens visa mig svag för min egen familj men orken finns inte att hålla uppe någon mask heller...

Vad gör man när orken inte räcker till?