Thette med familj

det var inte direkt i går som jag uppdaterade min blogg ser jag.

massor har hänt sen sist.

Det absolut största som hänt och som har förändrat mitt liv är att jag och maken har gått isär.

Det fungerade helt enkelt inte längre, och varför? ja det tänker jag faktiskt inte skriva, men det är ett av de bästa beslut jag fattat på länge.

 

Så nu bor jag själv i en jättefin helt nyrenoverad 2a med barnen varannan vecka.

Visst känns det i hjärtat att inte alltid ha sina barn hos sig men jag kan säga, utan att ha dåligt samvete för det, så njuter jag av mina barnlediga veckor.

Det är skönt med den där lilla extra pausen från allt det intensiva och att bara kunna focusera på nmig själv.

Något jag tvingades att lära mig under början av året under min utmattning.

Visst känner jag än i dag av sviterna av den men jag är tillbaka och jobbar sen i April och det går riktigt bra.

Stress försöker jag undvika till den grad det går för det får mig att må otroligt dåligt.

 

Jag och exmaken har en bra kontakt och det är jag glad för. Det har gjort att vi på ett smidigt sätt kunnat hjälpa barnen i den här stora förändringen som påverkat deras liv.

Men jag tycker de tar det bra, men jag tackar gudarna för facetime och skype som gör att de kan prata med oss så fort de vill.

Barnen och deras mående går verkligen först och det är något som jag och exet är väldigt överens om.

 

Så ja, nu sitter jag här i MITT hem och tittar runt på mitt vardagsrum och känner att här trivs jag verkligen.

kan stänga dörren och stänga av ljudet på telefonen när jag vill och bara vara ensam.

Men självklart är ensamheten väldigt jobbig många gånger, och det är ju inte så konstigt när man levt inpå en annan människa i så många år som vi levt ihop.

 

Jag har fortsatt gå hos min kurator och det har känts både tryggt och skönt. I dag när jag gick därifrån så kändes det väldigt vemodigt då det var sista gången som jag träffade honom.

Han går i pension nästa vecka men har skickat en remiss till en annan psykoterapeut som jag ska få komma till men väntelistan är lång och nu får jag försöka klara mig själv över sommaren.

Det är tur att jag har så mycket underbara människor runt om mig som faktiskt finns där, lyssnar och stöttar när jag behöver och som gör allt de kan för att kunna hjälpa mig på allra bästa sätt,

Det är jag extremt tacksam över.

 

Jag har insett hur mycket jag har att arbeta på när det gäller mig själv och mitt mående och det är det jag nu lägger störst fokus på.

Jag vill må bra, jag vill lära mig att kunna lita på folk igen efter att nästan helt tappat tron på andra.

Men det går bra... Jag tar en dag i taget och när inte det går så tar jag en timme i taget.

Måste bara hitta lite fritidsaktiviteter som gör att jag kommer ut mera.

Som gör att jag får träffa lite nya människor och som gör att jag kan må bättre och bli starkare i mig själv.

 

 

Att göra listan är lång och jag betar sakta men säkert av den en sak i taget.

För varje sak jag klarar själv växer jag mer och mer som människa och sträcker på mig och inser att jagvisst är stark fortfarande.

Jag har snart bott här i en och en halv månad och har inte fått upp alla kartonger än, men det gör inget, jag tar det i den takt jag orkar.

 

Barnen verkar ta separationen bra och de verkar trivas i sina nya hem.

De delar numera rum och blir mer och mer oskiljaktiga.

Även om de faktiskt bråkar en hel del mer nu med men det hör ju till.

Syskonkärlek är verkligen det sanna kärleken.

 

nehe, det var en kort uppdatering men nu ska jag krypa ner under täcket och titta på ännu ett avsnitt av Hart of Dixie innan det är dags att sova.