Thette med familj

Konsten att dra i handbromsen innan det är försent...

Publicerad 2015-01-29 18:37:34 i Om mig,

Året kunde verkligen ha börjat bättre.
Ångestattacker precis efter 12 slaget nyår och det resulterade i att jag den 2/1 bröt ihop när jag pratade med vårdcentralen i telefonen.
Jag hade lovat en vän att ringa den dagen och söka hjälp, tänkte. Jag klarar mig nog bara jag får en tid nästa vecka... Pytsas!
Tredje ordet i meningen och jag bröt ihop och tårarna slutade inte, så samma eftermiddag gick jag ner och tänkte att nu är väl tårarna slut... Ja eller hur?!
Där grät jag ännu mer, men jag fick i alla fall hjälp... 3 veckors sjukskrivning och meddelande skickat till kurator för träff.
Sömnmedicin ville läkaren ge mig men jag vägrade, precis som antidepressiva. 
Har ingen bra erfarenhet så det ville jag absolut inte ha.

Veckan efter fick jag tid till kuratorn och vi kom överens om att jag nog behövde hjälp även på medicinsk väg.

I dag har jag ätit antidepressiva i lite över en vecka, jag har även fått tabletter mot min ångest.
Men jag måste säga att jag är skörare nu än innan jag bröt ihop.
Minsta motgång och ångesten knackar på dörren.

Jag orkar inte ens ta hand om mina egna barn ensam mer än ett par timmar i sträck utan att behöva hjälp från min man.
Det tar även psykiskt för jag vet att just nu är jag ingen bra mamma, ingen bra fru eller någon bra vän.
Jag vet det men jag orkar inte, jag orkar ju inte ens med mig själv.

Det är okej att må dåligt och stå för det, men vad jag önskar att jag kände mig starkare än jag gör.

Förra veckan fick jag förlängd sjukskrivning, och tack godegud för det. Jag hade inte klarat av att gå tillbaka till jobbet, bara tanken ger tryck i bröstet och ångest.

Jag mår bättre än jag gjorde för 3 veckor sedan men jag mår inte bra. De som står mig närmast märker nog det ganska tydligt.


Nehe, dags att läsa några sidor innan jag ska slöglo på tv några timmar och hoppas på en natt full av sömn...

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Thette

Ensamstående 2 barnsmamma med barn varannan vecka. Lever själv med Diabetes typ 1 och har en son med särskilda behov. Livspusslet är inte alltid lätt att få ihop, man gör det bästa man kan. Det här är vårat liv i mina ord.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela