Thette med familj

Natten är verkligen min tid.
Den tid då mest tankar far runt men också den tid jag känner att jag verkligen kan slappna av och vara mig själv, göra det jag vill och tänka på vad som helst utan något som stör eller hindrar mig.

Nackdelen är ju att det bara funkar varannan vecka. Alltså mina barnlediga veckor.
Med barn som vaknar mellan 04-06 så finns det inte utrymme till att vara uppe allt för sent.
Men jag är verkligen en nattuggla, jag är som mest kreativ nattetid och det är oftast då mitt skrivande tar fart eller i alla fall idéer till det.
Det är länge sen jag skrev något nu.
Skulle verkligen vilja skriva.
Vara kreativ och låta fingrarna liksom flyga fram över tangentbordet. Men det är så svårt, och jag är superkass på att tvinga mig själv att sätta mig ner och göra det.
Jag måste verkligen bli bättre. Kommer ju inte ens i närheten av min dröm om jag inte ens försöker?
Vad är jag rädd för?
Ja, ska jag gå rakt på sak så är jag nog mest rädd för att misslyckas, för att göra mig själv besviken.
Jag orkar inte med några mer svek och trasiga känslor.
Jag orkar inte med att gå runt och känna att hela insidan av kroppen är full med knutar jag inte kan lösa upp för då kommer jag att falla igen. Jag kommer att ha svårt att ta mig upp för jag är ju inte ens stark nog att hålla huvudet över vattenytan.
Men jag gör allt för att underlätta, men glömskan är tillbaka... jag glömmer de mest enkla saker som är så självklara men de bara flyger ur huvudet.

Det är därför jag inte vågar att sätta mig ner och börja skriva...
Fast jag vill.... lusten finns där, jag ska bara ta steget med...