Thette med familj

När man inte orkar längre...

Publicerad 2015-01-30 15:58:25 i Om mig,

Jag hatar att känna mig svag, att behöva visa att jag inte klarar av saker.
Jag hatar känslan att jag, som i dag, inte ens orkar med mina barn. Det gör sååå ont att erkänna. 
Jag vet att jag är stark egentligen, och jag älskar verkligen mina barn mest av allt i universum, men jag orkar inte alltid med dem just nu och det får mig verkligen att känna mig svagare än någonsin.
Det är ju inte meningen att man ska  så här och känna så här.

Jag har alltid sett mig själv som ganska stark, men just nu kan jag inte det, just nu kan jag inte ens se framtiden, och det gör mig rädd.
Tanken på att börja jobba igen skrämmer mig som bara den, för jag vet inte ens hur jag ska orka med det.
Tur jag har en läkare som lyssnar på mig och som förlängde min sjukskrivning till slutet av februari.

Just nu tar jag en dag i taget och det är allt jag kan göra, för mer orkar jag inte.
I går gjorde jag inte mycket alls men ändå slutade kvällen med tårar och ångest.
Jag ringde några samtal,jag var hos kuratorn, jag shoppadepresent till lilla A som kom in i den här världen med raketfart i måndags, och jag, Uffe och Emil åkte ut till min bror med sambo för att hälsa på lilla A och för att busa och leka med C.

Alltså inget ansträngande alls, men ändå när vi kom hem så var jag helt slut, sattemig i soffan och kände mig apatisk.
Som tur var tog Uffe tag i matlagningen och Emil kröp upp i soffan hos mig och vi tittade på barnen i Bullerbyn tills kvällsmaten var klar.

Sen kom oro och ångest känslan krypandes. Det här krypandet i kroppen som jag känner och så började trycket i bröstet.
Tog en tablett och la mig i sängen och Uffe kom och höll om mig när han lagt Emil.

När jag berättade hur och vad jag kände så sa han att det är ju skönt att veta att hemma kan jag slappna av och vara mig själv. Jag behöver inte verka glad eller sätta på mig en mask, utan jag tillåter mig själv att sjunka ner och inte trycka undan känslor som jag faktiskt gör när jag går utanför dörren.
För att visa mig svag utåt är inte min starka sida.

Jag vill inte vara svag, egentligen vill jag inte ens visa mig svag för min egen familj men orken finns inte att hålla uppe någon mask heller...

Vad gör man när orken inte räcker till?

Konsten att dra i handbromsen innan det är försent...

Publicerad 2015-01-29 18:37:34 i Om mig,

Året kunde verkligen ha börjat bättre.
Ångestattacker precis efter 12 slaget nyår och det resulterade i att jag den 2/1 bröt ihop när jag pratade med vårdcentralen i telefonen.
Jag hade lovat en vän att ringa den dagen och söka hjälp, tänkte. Jag klarar mig nog bara jag får en tid nästa vecka... Pytsas!
Tredje ordet i meningen och jag bröt ihop och tårarna slutade inte, så samma eftermiddag gick jag ner och tänkte att nu är väl tårarna slut... Ja eller hur?!
Där grät jag ännu mer, men jag fick i alla fall hjälp... 3 veckors sjukskrivning och meddelande skickat till kurator för träff.
Sömnmedicin ville läkaren ge mig men jag vägrade, precis som antidepressiva. 
Har ingen bra erfarenhet så det ville jag absolut inte ha.

Veckan efter fick jag tid till kuratorn och vi kom överens om att jag nog behövde hjälp även på medicinsk väg.

I dag har jag ätit antidepressiva i lite över en vecka, jag har även fått tabletter mot min ångest.
Men jag måste säga att jag är skörare nu än innan jag bröt ihop.
Minsta motgång och ångesten knackar på dörren.

Jag orkar inte ens ta hand om mina egna barn ensam mer än ett par timmar i sträck utan att behöva hjälp från min man.
Det tar även psykiskt för jag vet att just nu är jag ingen bra mamma, ingen bra fru eller någon bra vän.
Jag vet det men jag orkar inte, jag orkar ju inte ens med mig själv.

Det är okej att må dåligt och stå för det, men vad jag önskar att jag kände mig starkare än jag gör.

Förra veckan fick jag förlängd sjukskrivning, och tack godegud för det. Jag hade inte klarat av att gå tillbaka till jobbet, bara tanken ger tryck i bröstet och ångest.

Jag mår bättre än jag gjorde för 3 veckor sedan men jag mår inte bra. De som står mig närmast märker nog det ganska tydligt.


Nehe, dags att läsa några sidor innan jag ska slöglo på tv några timmar och hoppas på en natt full av sömn...

Om

Min profilbild

Thette

Ensamstående 2 barnsmamma, med barnen varannan vecka. Det är inte alltid lätt att få ihop livspusslet men jag gör det bästa jag kan.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela