Thette med familj

Kan en förskola bli bättre?

Publicerad 2013-05-10 12:00:00 i

Jag måste faktiskt få hylla min sons förskola lite.
De är helt underbara på hans avdelning och jag tror även vi har rektorn att tacka för mycket av hans "insatser" där.
För det första går han ju 25 tim/vecka trots att jag är mammaledig och han egentligen bara skulle få gå 15 (detta 'r för att DE ser att han har behöv av det, inte för att vi har tjatat om det), och för det andra har de gjort en egen "jobbhörna" dit de går med honom en gång om dagen där han får jobba med olika saker, allt drån att lägga klossar i ett rör till att arbeta på den iPad de köpt in för R's skull (de använder ju den till de andra barnen oxå men jag vet att det var efter ett möte med oss de skaffade den). 

Inte nog med det, i höstas gick en av förskolelärarna en kurs på universitetet just för R's skull och för att kunna hjälpa honom bättre.
Och nu, på eget initiativ så har de tagit kontakt med Händelseriket här i staden och på Onsdag är det tredje och sista testgången de åker dit med honom.
För de som inte vet är Händelseriket olika rum med olika avslappningsmetoder i. som ett med en vattensäng, en med en säng där man kan känna basen i hela kroppen från musiken när man ligger i den, ett rum med ljusslingor som himmelssäng m.m.
Det här har fungerat bra de 2 gånger han varit där och är något de kommer fortsätta åka på i höst då de tror att han verkligen har nytta av denna avslappning.

Jag är så glad att vi fått den förskola vi fått, jag är så glad att jag känner deras stöd i ryggen och jag är så glad att de VILL hjälpa våran lilla vilsna kille här i världen <3
 

Länge sen sist.

Publicerad 2013-05-09 12:46:21 i

Det var visst väldigt länge sedan det blev ett inlägg här.
Det händer mycket i livet och lusten/tiden har heller inte funnits där.
Som vanligt har jag massor att skriva av mig om men men vet inte hur jag ska formulera mig.
Jag vill skriva s mycket men vill inte heller trampa någon på fötterna.
Det känns lite svårt och jobbigt att inte känna att man kan uttrycka sig så som man vill...
 
Mycket här i livet blir inte som man jhar tänkt sig, och att få ett barn med särskilda behov fanns aldrig ens på min världskarta, även om jag har jobbat med det så var det aldrig nåt jag tänkte på under graviditeten.
Visst var man rädd att något skulle vara fel, men man tänkte aldrig på det långa loppet.
 
Att Rasmus har sina särskilda behov gör bara honom till den underbara varelse som vi älskar så högt.
Men att gå runt och känna sig skyldig, som att det är mitt fel att han fått sina behov äter sakta upp mig inifrån.
Logiskt sett så vet jag att jag inte borde känna eller tänka så, men känslorna man har är inte alltid så logiska.
 
Vi kan inte rå för att Rasmus blev som han blev, och som jag sagt förrut så skulle han inte vara den underbara ungen han är utan de behov han har, men det ÄR väldigt jobbigt att vara förälder till någon med de diagnoser han har. 
Folk verkar inte alltid förstå, men hur skulle de kunna det när de inte lever mitt i det som vi gör.
Det känns som om folk drar sig undan från oss, undviker att umgås med oss och om det beror på oss eller Rasmus har jag ingen aning om, men det gör mig faktiskt ledsen att känna så.
Man märker vilka som är ens vänner när det väl gäller i alla fall...
 
Jag vet att jag är dålig på att höra av mig, jag orkar liksom inte ens plocka upp telefonen och ringa mina vänner, så kanske har jag mig själv att skylla att alla försvinner ur mitt liv....

Om

Min profilbild

Thette

Ensamstående 2 barnsmamma, med barnen varannan vecka. Det är inte alltid lätt att få ihop livspusslet men jag gör det bästa jag kan.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela