Thette med familj

Livet springer på i en takt som jag itne riktigt hinner med.
Jag stannade upp för en stund sedan och kom på att om 2 veckor är rasmus 11 månader.
Har inte tiden gått fort?
Jag minns det som i går när man gick sjukhuskorridoren upp och ner.
Eller mina dagliga uppdateringar till mamma om hur rasmus mådde och vilka tester som skulle tas för att komma fram till en anledning att det blev som det blev eller om han var sjukare/friskare än vi trodde.

Jag tänker mer och mer på den där tiden ju närmre dagen vi kommer.
hur nära vi verkligen var att få åka hem utan våran lilla kille.
Än i dag finns rädslan, ångesten paniken kvar.
Men han är här och han mår bra.
Och det är jag sååå tacksam för.

För ett år sedan kunde jag inte ens föreställa mig den glädje man känner när man får ett leende från sitt eget barn.
hur man fylls av skratt när man ser att han är lycklig eller när man märker hur stolt han är för att han rest sig upp själv mot soffkanten för 50-11e gången.
Hur glad han blir av att få en mysstund med mamma och pappa.
Denna glädje är den sanna glädjen.
Att jag är så lyckligt lottad med en så underbar son och en underbar sambo som stöttar oss och tar hand om oss i vått och torrt!


Många leenden ger han ut, våran lilla kille.
En glad skit har vi fått!