Thette med familj

Ojj...

Publicerad 2013-03-10 08:37:00 i

Det var visst en hel vecka sedan jag skrev nåt här...
Tiden går och inget hinns med känns det som... 
 
Den här veckan har det varit en del..
 
Måndagen började med en promenad till Dagis som vanligt för att lämna Rasmus på dagis.
Sedan hem för att få i mig själv lite frukost och få i Emil lite mat för att sedan gå till BVC med Emil för vägning mätning och 3 månaders sprutorna.
Till min förvåning hade inte Emil gått upp ett enda gram. Inte så lustigt att han skrikit och inte kommit till ro, han har ju varit hungrig trots att han har ätit precis hela tiden.
Kände mig som en usel mamma som inte fattat att det var det som var felet utan trott att han haft ont i magen...
Blev i alla fall att köpa ersättning och nappflaska.
Vilken skillnad på bebis vi haft, nu är han mest glad hela tiden och ler och "pratar" med mig så fort han får syn på mig.
Stegräknaren var på och hela dagen slitade på 11348 steg,
 
I Tisdags var det dags för teckenkurs på eftermiddagen så R började inte dagis fören sent.
Emil var ju som vanligt med på teckenkursen och denna gång var han vaken hela tiden.
Det märktes för Emil var mer intressant än tecknen haha.. 
 
I Onsdags så hände typ ingenting, promenader till och från dagis, 
Och när Uffe slutat jobbet och kommit hem tog jag Emil med mig och gick bort till J.K Nails för att fixa till mina naglar. Rosa och fina blev de. Hon har fått in underbara pastellfärger så nästa gång blir det nog samma fast i en annan färg.
Även denna dag var stegräknaren på och det slutade på lite över 13000 steg,
 
På Torsdagen var det dags för det årliga läkarbesöket med Neonatal läkaren för R's del. 
Det gick jättebra, vi pratade mest om det gånga året och hon lyssnade lite på R's hjärta och lungor och tittade på honom när han lekte och rörde sig.
Skönt att ha en läkare som faktiskt lyssnar på vad man säger och så.
Tog upp det här med när vi åkte till barnakuten för ett par månader sedan för att R var så slö att han inte ens kunde stå upp och inte var riktigt med. Det den läkaren sa som förklaring då var magsjuka eftersom han (3 timmar efter!!) spydde rakt ut nästan på henne,.
Vår Neo läkare trodde inte på den förklaringen utan var mer på min linje vid att han kan ha krampat när han låg i vagnen och sov.
Det är ju absolut inget man kan göra något åt nu men jag ville bara förtydliga att vi inte var nöjda med den diagnosen, och hon förstod mig.
 
Mamma hade ju tagit ledigt på förmiddagen för att köra in mig och barnen och medan jag och Rasmus pratade med läkaren fick hon en mysstund med Emil i väntrummet och gav honom lite mat.
För första gången log han mot sin mormor och det gjorde henne jätteglad.
 
På eftermiddagen var det dags för bvc och vägning av Emil igen för att se om han gått upp i vikt efter tilläggsmatningen, och det hade han. 270gram på 3 dagar, så han vägde en bra bit över 4kg.
Skönt att se att han gått upp i vikt samtidigt som känslan av att vara en sämre mamma gnager i mig, jag vill ju så gärna att amningen skulle fungera den här gången och att helamma är ju vad jag ville och det smidigaste. Men så blir det inte. Jag fortsätter amma men märker mer och mer att han blir mer frustrerad vid bröstet nu och han tar flaskan jättebra så vi får se hur länge vi orkar med att amma och flaskmata.
 
I fredags var jag och tränade ihop med svägerskan. 
MammaFIT hette passet och shit säger jag bara. Det var riktigt jobbigt men sååå himla kul. Tänker garanterat fortsätta att träna där. Men restultatet av 1 timmes träning är att jag hela dagen i går gått omkring som om jag skitit på mig! Jag har grymt ont i lår och rumpa. det gör ont att sitta och sätta sig/resa sig. Men rör man på sig så är det helt okej,
Kommer ju säkert att sitta i till på Tisdag då det är dags för nästa pass.
 
Oj, nu skriker både Emil och Rasmus på mig så dags att ta hand om dem en stund, får skriva om helgen senare ..

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Thette

Ensamstående 2 barnsmamma med barn varannan vecka. Lever själv med Diabetes typ 1 och har en son med särskilda behov. Livspusslet är inte alltid lätt att få ihop, man gör det bästa man kan. Det här är vårat liv i mina ord.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela