Tankar och diagnoser.
I dag är det mycket tankar som rör sig i huvudet.
Gårdagen blev ju inte riktigt som vi hade tänkt oss, jag har inte planer på att sitta på barnakuten med en sovande Rasmus i famnen, men så blev det.
Troligtvis hade han krampat igen på dagis men denna gång var det ju inte jag som upptäckte honom utan dagispersonalen reagerade när de tog upp honom.
Helt slapp i kroppen, kunde inte stå på sina ben och ville bara sova, helt aptisk var han.
Men eftersom vi åkte in till akuten fick vi ju faktiskt med det i hans journal OCH fick träffa en jättebra läkare som tillsammans med sin bakjour bestämde att det ska bli ett nytt EEG och se vad det visar. Efter det svaret så får man ju se om det är aktuellt med medicinering för hans del.
I dag har jag och Uffe varit på Habiliteringen på förmiddagen och diskuterat resultaten av den utredning som Rasmus fick göra i Januari/Februari.
Det visade sig att han uppfyller kriterierna för 4 diagnoser;
- Autism
- ADHD
- Ospecificerad psykisk utvecklingsstörning
- Spasmisk hemiplegisk cerebral pares
Vad dessa diagnoser betyder har jag tänkt att skriva mer om vid senare tillfälle när jag har fått smälta allt och läsa på om de olika diagnoserna och vad de innebär för just Rasmus del.
Den enda diagnos som faktiskt chockade mig var spasmisk CP.
Visst vet jag att han trampar snett ofta, går på tå och att han har en muskel som de sagt är för kort och just det vill sjukgymnasten följa upp 1 gång per termin.
Men jag hade inte förväntat mig den diagnosen.
Nu vet vi i alla fall vad han har, och med den vetskapen kan man söka mer kunskap på de olika områden för att se hur vi kan hjälpa Rasmus på bästa sätt. Vad vi kan göra för att just underlätta hans vardag.
Om ett och ett halvt år är det dags för skola och hur den kommer se ut för Rasmus, ja det får vi ju se.
Vi vet inte i dag om han kommer att gå i en vanlig klass med extra stöd eller om han ska få börja särskoleklass. Det får tiden utvisa.
Det är mycket tankar som snurrar runt allt detta. Men det är mest frågor som bara tiden kan svara på, men en sak vet jag.
Han är fortfarande våran härliga kille med ett leende på läpparna och han har inte förändrats, i alla fall inte i mina ögon, på grund av det här.
Han kommer alltid vara mammas stora kille, pappas busunge, mormors prins, morbrors bästis, moster mysunge m.m.
Underbara unge <3
